Jag älskar mitt liv, har nästa allt. Bil, boende, jobb när jag behöver och vänner som älskar mig för den jag är. Men jag hatar livet på sätt o vis. Jag har förlorat en bästa vän och en underbar kompis, min finaste har varit svårt sjuk och min pappa har också varit sjuk. Tillsammans har vi gått igenom det ena efter det andra och klarar det här. Jag är snart 20 år, jag flyttade hemifrån redan då jag var 16. Mött på hinder som jag knappt har tagit mig igenom men jag har ändå orkat. Det är sjukt hur starka vi människor egentligen är. Vi klarar av det mesta med hjälp av tiden, oss själva och alla underbara runt om oss. Att vara riktigt nere botten har jag varit en gång men med hjälp av min envishet, styrka och mina fantastiska vänner tog jag mig upp och känner mig på sätt och vis starkare än aldrig förr. Alla vet att man inte alltid kan vara på toppen så jag kommer säkerligen hämna på botten igen men den här gången kommer jag med min vilja, styrka och erfarenhet ta mig fortare upp för att sedan falla ner igen. Som vissa säger så går allting upp och ner likt en berg o dalbana. Första gången vi åker i "karusellen" är vi rädda och vi möts av överraskningar. Andra gången är vi mera förberedda och tredje gången vet vi på ett ungefär hur karusellen funkar och då är vi förmodligen mer förberedd men vi kommer aldrig veta exakt vad som händer. Det vi kan göra åt allt är åka med i karusellen och njuta av den tiden som vi är på toppen, ha respekt för botten men ändå våga ta risken att falla ner. Vi lever en gång, ta vara på den gången och se livet som om möjlighet. Jag hatar livet för att vi alla måste gå igenom allt, men jag älskar det ändå trots allting. Vi får vara med om så mycket. Jag känner att jag kan inte sitta hemma i "säkerhet" och vänta på allt bra. För att vara med om det bästa måste vi våga mera och ta för oss. Vad är det värsta som kan hända? Jo, det går åt helvete och vi lär oss något. Nästa gång klarar vi det bättre. Nu har jag fått blogga av mig, så nu ska jag se på film och äta kvällsfika. I morgon blir det en "vanlig dag" med jobb och slappa framför tvn. Man behöver sådana dagar också. Jag ser dom dagarna som "ta igen sig" dagar så man orkar festa som fan i helgen och förhoppningsvis träffa nya människor :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känner någonting inom mig som jag inte kan sätta fingret på. Känner saknad av något som jag ändå aldrig haft. Känner någon sorts smärta över livets orättvisor. Men det brukar lösa sig va?. Det brukar det göra...

      Har alltid älskat Nik og Jay och nu har jag hittat Erik og Kriss från Norge. Hm, bor jag i rätt land?! ...

Oj, vafan hände? Nu står jag här med helt nya kort. Bara på typ 1 dag känns det som. Börjar lite smått känna panik med det gäller att behålla lugnet. Jag har fått fina kort och om jag inte tar chansen så kommer jag aldrig få den igen.  Ett helt nyt...

Legend As the night begins to raise An ambush waiting for the pray Going shoot me cold blood Cave in As I admit the crime is mine Though we both crossed the line My friend Still you murder me Yeah, you murder me Still you murder me With your lies Bab...

Ska köpa ett hus på Island o bo med en Japan och skaffa 10 kinesiska barn som pratar franska.. Just ja, får inte glömma att jag ska ha en italiensk hund också. Heeeeh.. ...